På Solvägen 3 i Gamla Enskede bodde lykttändaren Fredrik Andersson i ett hus han själv både ritat och byggt 1909, när “Enskede trädgårdsstad” kom till. Teglet hade han knackat loss från Dihlströmska arbetsinrättningen  på Glasbruksgatan när delar av den revs, och forslat på kälke från Söder, nedför slakthusområdets backe och ända till Enskede. När huset var färdigt bodde han där ända fram till sin död 1957.

Den typiska “Enskedestugan” på bilden ovan hade från början två rum och kök och var avsedd för en arbetarfamilj. Nu är den rejält tillbyggd.

Adolf Fredrik Andersson föddes 1859 i Flemingsberg och var som barn med om svåra missväxtår. Under en period hade han problem med synen, troligen beroende på vitaminbrist. Han flyttade tidigt hemifrån och in till stan. 1884 började han arbeta som lykttändare och gifte sig med Anna Matilda Karlsdotter, med vilken han fick fyra barn.

I en intervju i Stockholmstidningen berättade Andersson 1954 om sin ”lykttändartid” och hur han då ”likt en vagabond strövade omkring i staden under dygnets mest ovanliga tider”. Han nämnde också att hans gamla lyktstav fanns kvar, men numera främst användes vid äppelplockning. Lyktstaven lämnade hans barnbarn senare till Stadsmuseet, där den nu finns, tillsammans med hans historia.

Foto: Göran Sehlstedt, Stadsmuseet

Museet skriver: Staven, som troligtvis är tillverkad av Andersson själv, mäter knappt en och en halv meter. Den är av lövträ, smal och krokig och ytan är polerad av de många årens användning. I ena änden sitter den karakteristiska kroken, vars fäste är förstärkt med ståltråd.

När gasljuset infördes under 1800-talets andra hälft förenklades arbetet något. Gaslågan sotade inte igen lyktglasen på samma sätt som oljelågan och lyktorna behövde därför inte rengöras lika ofta. Och när gaslyktorna utrustades med evighetslåga slapp lykttändaren det vingliga klättrandet upp och ned för stegen för att tända och släcka lyktorna. Istället drog man i en ringförsedd kedja uppe vid lykthuset för att öppna gaskranen, och i en annan för att stänga den. För att nå upp till lyktorna använde sig lykttändarna av en särskild krokförsedd käpp eller lyktstav, ett arbetsredskap som kom att bli något av ett signum för yrkesgruppen.

Samma barnbarn hittade även en samling tidningsurklipp från 1949, när det var 40-årsjubileum av Enskede Trädgårdsstads grundande, och flera tidningar skickade ut reportrar för att intervjua och fotografera (eller rita av) pionjärerna.

Fredrik Andersson var förstås en av de intervjuade, tidningen kallar honom ”spänstfenomenet framför andra”, och bilden visar hur han vid 90 års ålder klättrar på stegen för att beskära sina äppelträd (iförd hatt samt kostym med väst!).

Tidningen fortsätter: Trots det vanliga namnet visste alla i Enskede för 40 år sen att Andersson bodde på Solvägen 3 – här fanns då bara en handfull invånare. Han minns exakt när han satte spaden i marken: “På självaste Gustav Adolfsdagen, den 6 nov 1908, och klockan på Enskede gård slog just 12.

Jag hade börjat som lykttändare redan 1884, och när jag fick huset här ute begärde jag mig till Enskede. I början hade jag 60 lyktor att sköta, men 1912 ändrades det till 90 och lönen ökades till 135 kr i månaden.”

Lykttändarjobbet gav en frihet och Andersson förklarar sin raka hållning med att han i 44 år gått och tittat upp i himlen.

Det var inget lätt arbete. Lyktorna skulle inte bara tändas vid mörkrets inbrott och släckas när det blev ljust. Vid midnatt skulle dessutom varannan lykta släckas – s k ”halvsläckning”: ”Det brukade ta en timme, men på julafton 1915 tog det hela fyra timmar. Så hade vi också det värsta yrvädret i mannaminne.”

Det var inte förrän 1939-40, när växelströmmen blivit allmän i Stockholm, som den elektriska gatubelysningen kom till Enskede. Och fram till 1929 var det Fredrik Andersson som tände och släckte gaslyktorna.

I april 1949 fyllde han 90, samma höst skördade han ensam 600 kg äpplen i sin trädgård, nedplockade med hjälp av höga stegar. Och så klättrade han upp och tätade taket, och kommenterar: “Precis som om det skulle vara märkvärdigt att gå upp på ett tak. Jag skulle väl kunna göra värre saker än så. Kom igen till 100-årsdagen, så ska vi prata ålderdom.”

Artikeln avslutas: Hr Andersson lämnade sin syssla efter 44 tjänsteår och fick Patriotiska sällskapets medalj. Men ännu som 70-åring kunde enskedeborna se honom kränga upp i en lyktstolpe för att reparera glaset när någon ostyrig rackarunge varit framme.

Käppen har han kvar, den är inte så dum när man ska rensa i äppelträden och inte når upp.

Den här artikeln bygger på tidningsklippen som lykttändarens två barnbarn skickade in till Enskedebilder.com, dit alla är välkomna att skicka minnen om oss som bodde söder om Söder. Där finns bland annat flera intervjuer med nybyggarna i Enskede Trädgårdsstad.